Nya jag

Vad mycket det är som händer och sker i kroppen och med mig nu när jag är gravid!Många saker som jag inte alls reagerade på tar emot att göra nu.
Tex böja sig ner, gå i trappor, småspringa till bussen, vända mig i sängen etc.

Igår skulle jag ha en presentation på jobbet. Brukar ju göra det till som tätt utan att det är något problem. Men igår.... jag blev genomsvettig, som om jag bastat bastu, jag fick knappt någon luft och stakade mig enormt. Till råga på allt blev jag yr och svimfärdig. Förmodligen pga det låga blodtrycket. Efteråt fick jag höra att det lät som jag skulle börja gråta! Så var inte alls fallet utan mer en allmän reflektion från mig hur annorlunda det kändes.

Kanske var det bra att folk trodde att jag skulle börja gråta? Många var nämligen väldigt söta och snälla efter det. Inget ont som inte har något gott med sig!

Är väldigt lycklig över livet i magen. Känns otroligt att jag snart får träffa henne/honom. Och visst är det värt besvären med att vara gravid men det är inte alltid lätt att acceptera förändringarna.

Vem är du som bor i min mage?

Att ha någon så nära som jag aldrig träffat är märkligt.
Aldrig har jag ju haft någon så tätt inpå dygnet runt.
En person finns ju faktiskt där inne. En egen lite individ.
Längtar att få träffa henne eller honom!

Känner mig annars väldigt trött. Kan inte riktigt förstå hur jag ska orka de veckorna som är kvar. Och inte lär dem bli lättare heller.
Längtar efter jul och förhoppningsvis ledighet.

Vill komma till ro, tänka, slappna av och boa!

Stop in the name of love

Jag hamnar ur balans då jag får för mig att folk försöker stressa mig.
Det är precis som om jag tror att vissa har ett hemligt uppdrag,
och att det är att stressa mig.

Egentligen vet jag ju att deras världar såklart inte kretsar kring mig utan
att de säkert inte alls menar något. Men jag är redan ur balans vid det laget.

Det finns verkligen någon därinne!

Tänk vad tiden går. Känns som igår som jag stod med det där testet(testen) i min darriga hand. Och nu är det bara 9 veckor kvar till bebis är hos oss! Bebis lever för fullt där inne. En märklig och underbar känsla oftast. Ibland lite mörbultande.

Att sitta på ett möte och se sin mage ha ett eget liv är sjukt, underbart och ofattbart.

Längtar mycket till att bebis är här. Börjar känna mig väldigt gravid. Tung i kroppen (vilket jag verkligen är nu också med alla extra kg), kan inte sova men är ändå trött, insulindosen har jag höjt med över 100%.

Var på barnmorskebesök idag. Börjar jag äta leverpastej med paprika och tar en daglig promenad blir jag allt pigg ska jag se. Underbart! Jag börjar nu.

Vecka 31 idag.
Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.