Granen är klädd. Risgrynsgröt äten. Klappar öppnande.
Vecka 38 idag och 20 dagar till BF! Livet är ändå rätt underbart!
Kram och god jul!
Vecka 38
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
torsdag 24 december 2009
måndag 21 december 2009
Kanske finns det ett monster under sängen?
Jag är så rädd för nätterna. Rädd för att få ont, rädd för att inte kunna sova och ligga och oroa mig. Rädd för att vara ensam vaken.
Snön ligger vit på taken
Endast Maria är vaken
När kommer Alfons pappa och berättar att spöken och monster, det finns bara i fantasin?
Snön ligger vit på taken
Endast Maria är vaken
När kommer Alfons pappa och berättar att spöken och monster, det finns bara i fantasin?
fredag 18 december 2009
Ommöblering pågår
Innan jag blev gravid skulle jag inte drömma om att visa min mage för någon. Men nu är det främst inte min mage utan babys bostad. Och här tror jag att h*n möblerar om lite.
torsdag 17 december 2009
Oj vad läskigt det känns. Jag gick nästan hem för väldigt länge från jobbet idag. Vad konstigt det kändes!
Funderar på vad som jag ska göra nu? Graviditeten blev omedelbart så mycket verkligare. Jag ska inte komma tillbaka, inte på mer än 8 månader iallafall...
Vad ska jag göra då? Jo jag ska föda barn och uppfostra bebis.
Tidigare har jag hållt det på lagom avstånd. Nu förstår jag att allt inte längre är som vanligt. Eller kommer att vara som vanligt heller för den delen.
Väldigt glad och väldigt nervös.
Funderar på vad som jag ska göra nu? Graviditeten blev omedelbart så mycket verkligare. Jag ska inte komma tillbaka, inte på mer än 8 månader iallafall...
Vad ska jag göra då? Jo jag ska föda barn och uppfostra bebis.
Tidigare har jag hållt det på lagom avstånd. Nu förstår jag att allt inte längre är som vanligt. Eller kommer att vara som vanligt heller för den delen.
Väldigt glad och väldigt nervös.
onsdag 16 december 2009
Kontroll
Så var det dags att bege sig till sjukhuset igen för kontroll.
Läkarbesök idag med tillhörande tillväxtul.
Börjar bli lite nervös. Undrar också vad läkaren kommer att säga om att jag mår dåligt och känner mig färdig när sockret åker berg och dalbana. Usch usch, gillar inte att säga sådant. Vill ju ha en guldstjärna efter mina besök. Egentligen inte en sjukskrivning.
Men jag orkar inte mycket mer. Stjärnorna får vänta!
Läkarbesök idag med tillhörande tillväxtul.
Börjar bli lite nervös. Undrar också vad läkaren kommer att säga om att jag mår dåligt och känner mig färdig när sockret åker berg och dalbana. Usch usch, gillar inte att säga sådant. Vill ju ha en guldstjärna efter mina besök. Egentligen inte en sjukskrivning.
Men jag orkar inte mycket mer. Stjärnorna får vänta!
måndag 14 december 2009
Om 1 månad kan bebis vara här!
Igår var det exakt 1 månad till BF! Tiden har gått så otroligt snabbt. Jag fick frågan av en kompis om jag kände att jag var så redo som jag kunde bli. Jag kunde inte svara.
Vi har gått på alla föräldrautbildningstillfällen, förlossningsinformation på sjukhuset, har läst böcker, tränat andning och pratat och diskuterat.
Någonstans på vägen vet jag att jag behöver tid att landa. Att koppla bort andra saker runt omkring mig för att bara vänja mig vid tanken. Jag har lätt för att spinna på i vanliga banor och inte låta en sekund vara "tom". Kräver mod att stanna upp...
Alltid finns det något att göra. Funderar på uttrycket "man gör så gott man kan", men gör man någon gång det? Kan man inte alltid göra saker lite bättre? Jag måste acceptera att jag inte kan vara allt eller göra allt. Och själv tro att jag gör mitt bästa.
Jag vill ha bebis här nu samtidigt tror jag att den kommer när den ska, och innan måste jag verkligen bara då vara lite.
Så nu lovar jag mig, bebis och dig. Denna vecka får absolut bli den sista fylld med måsten.
Vi har gått på alla föräldrautbildningstillfällen, förlossningsinformation på sjukhuset, har läst böcker, tränat andning och pratat och diskuterat.
Någonstans på vägen vet jag att jag behöver tid att landa. Att koppla bort andra saker runt omkring mig för att bara vänja mig vid tanken. Jag har lätt för att spinna på i vanliga banor och inte låta en sekund vara "tom". Kräver mod att stanna upp...
Alltid finns det något att göra. Funderar på uttrycket "man gör så gott man kan", men gör man någon gång det? Kan man inte alltid göra saker lite bättre? Jag måste acceptera att jag inte kan vara allt eller göra allt. Och själv tro att jag gör mitt bästa.
Jag vill ha bebis här nu samtidigt tror jag att den kommer när den ska, och innan måste jag verkligen bara då vara lite.
Så nu lovar jag mig, bebis och dig. Denna vecka får absolut bli den sista fylld med måsten.
onsdag 2 december 2009
Sick and Tired
Trött, tröttare, tröttast!
Jag är slut. Orkar inget. Det gör ont. Jag är så gnällig och trött att jag borde få sova till den 12 jan om inte annat för att inte förpesta omgivningen runt mig.
Finns så fina människor nära mig. Jag vet att de förstår, vissa har tom gått igenom precis samma sak. Men ändå så känns det som om ingen kan förstå hur det känns!
Jag orkar inte le mer, är trött på att spela duktig och säga att allt är bra. Jag vet att jag väntar den finaste gåva och att jag säkert svär i kyrkan, målar djävulen på väggen och gör en höna av en fjäder... Men jag är slut!
Ge mig åtminstone julafton nu! Och kanske lite knäck... =)
Jag är slut. Orkar inget. Det gör ont. Jag är så gnällig och trött att jag borde få sova till den 12 jan om inte annat för att inte förpesta omgivningen runt mig.
Finns så fina människor nära mig. Jag vet att de förstår, vissa har tom gått igenom precis samma sak. Men ändå så känns det som om ingen kan förstå hur det känns!
Jag orkar inte le mer, är trött på att spela duktig och säga att allt är bra. Jag vet att jag väntar den finaste gåva och att jag säkert svär i kyrkan, målar djävulen på väggen och gör en höna av en fjäder... Men jag är slut!
Ge mig åtminstone julafton nu! Och kanske lite knäck... =)
lördag 28 november 2009
Nya jag
Vad mycket det är som händer och sker i kroppen och med mig nu när jag är gravid!Många saker som jag inte alls reagerade på tar emot att göra nu.
Tex böja sig ner, gå i trappor, småspringa till bussen, vända mig i sängen etc.
Igår skulle jag ha en presentation på jobbet. Brukar ju göra det till som tätt utan att det är något problem. Men igår.... jag blev genomsvettig, som om jag bastat bastu, jag fick knappt någon luft och stakade mig enormt. Till råga på allt blev jag yr och svimfärdig. Förmodligen pga det låga blodtrycket. Efteråt fick jag höra att det lät som jag skulle börja gråta! Så var inte alls fallet utan mer en allmän reflektion från mig hur annorlunda det kändes.
Kanske var det bra att folk trodde att jag skulle börja gråta? Många var nämligen väldigt söta och snälla efter det. Inget ont som inte har något gott med sig!
Är väldigt lycklig över livet i magen. Känns otroligt att jag snart får träffa henne/honom. Och visst är det värt besvären med att vara gravid men det är inte alltid lätt att acceptera förändringarna.
Tex böja sig ner, gå i trappor, småspringa till bussen, vända mig i sängen etc.
Igår skulle jag ha en presentation på jobbet. Brukar ju göra det till som tätt utan att det är något problem. Men igår.... jag blev genomsvettig, som om jag bastat bastu, jag fick knappt någon luft och stakade mig enormt. Till råga på allt blev jag yr och svimfärdig. Förmodligen pga det låga blodtrycket. Efteråt fick jag höra att det lät som jag skulle börja gråta! Så var inte alls fallet utan mer en allmän reflektion från mig hur annorlunda det kändes.
Kanske var det bra att folk trodde att jag skulle börja gråta? Många var nämligen väldigt söta och snälla efter det. Inget ont som inte har något gott med sig!
Är väldigt lycklig över livet i magen. Känns otroligt att jag snart får träffa henne/honom. Och visst är det värt besvären med att vara gravid men det är inte alltid lätt att acceptera förändringarna.
onsdag 25 november 2009
Vem är du som bor i min mage?
Att ha någon så nära som jag aldrig träffat är märkligt.
Aldrig har jag ju haft någon så tätt inpå dygnet runt.
En person finns ju faktiskt där inne. En egen lite individ.
Längtar att få träffa henne eller honom!
Känner mig annars väldigt trött. Kan inte riktigt förstå hur jag ska orka de veckorna som är kvar. Och inte lär dem bli lättare heller.
Längtar efter jul och förhoppningsvis ledighet.
Vill komma till ro, tänka, slappna av och boa!
Aldrig har jag ju haft någon så tätt inpå dygnet runt.
En person finns ju faktiskt där inne. En egen lite individ.
Längtar att få träffa henne eller honom!
Känner mig annars väldigt trött. Kan inte riktigt förstå hur jag ska orka de veckorna som är kvar. Och inte lär dem bli lättare heller.
Längtar efter jul och förhoppningsvis ledighet.
Vill komma till ro, tänka, slappna av och boa!
måndag 16 november 2009
Stop in the name of love
Jag hamnar ur balans då jag får för mig att folk försöker stressa mig.
Det är precis som om jag tror att vissa har ett hemligt uppdrag,
och att det är att stressa mig.
Egentligen vet jag ju att deras världar såklart inte kretsar kring mig utan
att de säkert inte alls menar något. Men jag är redan ur balans vid det laget.
Det är precis som om jag tror att vissa har ett hemligt uppdrag,
och att det är att stressa mig.
Egentligen vet jag ju att deras världar såklart inte kretsar kring mig utan
att de säkert inte alls menar något. Men jag är redan ur balans vid det laget.
torsdag 5 november 2009
Det finns verkligen någon därinne!
Tänk vad tiden går. Känns som igår som jag stod med det där testet(testen) i min darriga hand. Och nu är det bara 9 veckor kvar till bebis är hos oss! Bebis lever för fullt där inne. En märklig och underbar känsla oftast. Ibland lite mörbultande.
Att sitta på ett möte och se sin mage ha ett eget liv är sjukt, underbart och ofattbart.
Längtar mycket till att bebis är här. Börjar känna mig väldigt gravid. Tung i kroppen (vilket jag verkligen är nu också med alla extra kg), kan inte sova men är ändå trött, insulindosen har jag höjt med över 100%.
Var på barnmorskebesök idag. Börjar jag äta leverpastej med paprika och tar en daglig promenad blir jag allt pigg ska jag se. Underbart! Jag börjar nu.
Vecka 31 idag.
Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
Att sitta på ett möte och se sin mage ha ett eget liv är sjukt, underbart och ofattbart.
Längtar mycket till att bebis är här. Börjar känna mig väldigt gravid. Tung i kroppen (vilket jag verkligen är nu också med alla extra kg), kan inte sova men är ändå trött, insulindosen har jag höjt med över 100%.
Var på barnmorskebesök idag. Börjar jag äta leverpastej med paprika och tar en daglig promenad blir jag allt pigg ska jag se. Underbart! Jag börjar nu.
Vecka 31 idag.
Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
söndag 11 oktober 2009
torsdag 1 oktober 2009
lördag 26 september 2009
Gräsänka
Varför är det bra att vara ifrån den man älskar? Tydligen ska det vara nyttigt. Man FÅR länga efter varandra. Vad är det som ska vara nyttigt? Om man vet att man kan klara sig själv om man måste, om man vet att man älskar, om man redan tycker att man har en massa tid för sig själv. Jag bara undrar...
Att det är nyttigt att vara ifrån varandra låter ungefär lika onödigt som när mamma sa till mig när jag var lite att man måste ha tråkigt för att kunna ha roligt. Absurdumets logik?
En gammal man lämnade jordelivet.
Han kom till ett ställe där det fanns en man som sa till honom:
-Här kan du få precis allt du någonsin velat ha.
Mannen tyckte att det lät underbart och önskade det ena efter det andra.
Efter ett tag började han dock tröttna på att få exakt det han ville ha jämt.
Han frågade mannen som han tidigare träffat:
-Vad är meningen med allt detta? Det blir så långtråkigt, jag kunde lika gärna hamnat i helvetet.
Då svarar mannen:
-Var tror du att du är då?
Att det är nyttigt att vara ifrån varandra låter ungefär lika onödigt som när mamma sa till mig när jag var lite att man måste ha tråkigt för att kunna ha roligt. Absurdumets logik?
En gammal man lämnade jordelivet.
Han kom till ett ställe där det fanns en man som sa till honom:
-Här kan du få precis allt du någonsin velat ha.
Mannen tyckte att det lät underbart och önskade det ena efter det andra.
Efter ett tag började han dock tröttna på att få exakt det han ville ha jämt.
Han frågade mannen som han tidigare träffat:
-Vad är meningen med allt detta? Det blir så långtråkigt, jag kunde lika gärna hamnat i helvetet.
Då svarar mannen:
-Var tror du att du är då?
tisdag 22 september 2009
Sjöelefant
Jag älskar att guppa omkring i vattnet. Tycker om att kunna röra mig på vattengympan. I vatten känner jag mig som hemma!
söndag 20 september 2009
Graviditet som ursäkt för shopping
Ju mer höst det börjar bli och ju tjockare jag blir ju mindre av mina vanliga kläder får jag på mig. Allt från skor, tröjor och jackor är för litet!
Alltså borde det vara dags för storshopping. Speciellt om jag inte ska gå och se ut som en uppstoppad korv med en tröja som rullar upp sig och slutar strax över midjan, byxor som sitter som en extra skinn över valkarna, skor som har spruckit för att de egentligen är för små och till det en jacka som definitivt inte går att stänga.
Nja.. shopping drar mig inte speciellt mycket. Vill inte köpa massa kläder som passar nu som absolut inte FÅR passa om ett år. Då är kanske risken stor att jag boar in mig så i dem att jag helt enkelt behåller min större kroppshydda.
Hellre vill jag köpa och fixa grejer till bebben.
Blev dock tvungen att köpa ett par nya skor. Stora och sköna, riktiga mammaskor!
Alltså borde det vara dags för storshopping. Speciellt om jag inte ska gå och se ut som en uppstoppad korv med en tröja som rullar upp sig och slutar strax över midjan, byxor som sitter som en extra skinn över valkarna, skor som har spruckit för att de egentligen är för små och till det en jacka som definitivt inte går att stänga.
Nja.. shopping drar mig inte speciellt mycket. Vill inte köpa massa kläder som passar nu som absolut inte FÅR passa om ett år. Då är kanske risken stor att jag boar in mig så i dem att jag helt enkelt behåller min större kroppshydda.
Hellre vill jag köpa och fixa grejer till bebben.
Blev dock tvungen att köpa ett par nya skor. Stora och sköna, riktiga mammaskor!
tisdag 15 september 2009
Historien om hur världen kan rasa ihop av en skitsak
Jag och D njuter av att ha kunnat smita ifrån jobbet lite tidigare. Att solen värmer ansiktet och tanken på vad som finns inuti min mage.
På språng som vi båda är har vi bestämt oss för att köpa lite thaimat. Vi har precis varit inne och beställt och ställer oss ute vid bilen för att vänta. Allt är underbart, livet är underbart! Maten är klar och vi går in och betalar. När vi kommer förbi hörnet ser vi en djävul! Han har precis lagt en fet bot på vår bil. Vi har alltså varit borta max 4 minuter. Helt säkra på att vi stod på en 15 minuters parkering. Men tydligen, vi stod någon meter från den.
Min värld rämmar. Helt plötsligt är det bara svart. Ledsen, arg och ännu mer ledsen. Allt på grund av en sak som egentligen inte har någon betydelse i det långa loppet. Men det har betydelse just där och då.
Summa summarium. Tankar på hur jag skulle klara av en riktig kris kommer. Jag vet inte, jag kan bara hoppas att den inte kommer.
På språng som vi båda är har vi bestämt oss för att köpa lite thaimat. Vi har precis varit inne och beställt och ställer oss ute vid bilen för att vänta. Allt är underbart, livet är underbart! Maten är klar och vi går in och betalar. När vi kommer förbi hörnet ser vi en djävul! Han har precis lagt en fet bot på vår bil. Vi har alltså varit borta max 4 minuter. Helt säkra på att vi stod på en 15 minuters parkering. Men tydligen, vi stod någon meter från den.
Min värld rämmar. Helt plötsligt är det bara svart. Ledsen, arg och ännu mer ledsen. Allt på grund av en sak som egentligen inte har någon betydelse i det långa loppet. Men det har betydelse just där och då.
Summa summarium. Tankar på hur jag skulle klara av en riktig kris kommer. Jag vet inte, jag kan bara hoppas att den inte kommer.
torsdag 10 september 2009
Död eller levande
Idag är jag så fruktansvärt trött. Känner mig som en klubbad säl. Orkar inte göra de saker jag egentligen måste göra på jobbet, vill bara sova sova sova.
Någonstans vet jag att jag borde ta det lugnare innan det blir för sent. Att jag inte orkar hålla på som tidigare. Trots det blir det ofta svart eller vitt för mig.
Ute skiner en underbar sol men orkar inte ta mig upp ur soffan som jag har däckat i efter jag kom hem från jobbet.
Vill sova sådär lagom fram till jul ungefär!
Någonstans vet jag att jag borde ta det lugnare innan det blir för sent. Att jag inte orkar hålla på som tidigare. Trots det blir det ofta svart eller vitt för mig.
Ute skiner en underbar sol men orkar inte ta mig upp ur soffan som jag har däckat i efter jag kom hem från jobbet.
Vill sova sådär lagom fram till jul ungefär!
måndag 7 september 2009
Alla vet bäst
Många har kommentarer på allt.
Kommentarer om att min mage är stor.
Min mage är liten.
Hur länge jag kommer att vara föräldrarledig.
Hur länge jag borde vara hemma med barnet.
Hur jag ska bo för att barnet ska må bra.
Vilka kläder barnet ska ha.
Hur mycket barnet bör vara med sin mamma.
Hur mycket barnet bör vara med sin pappa.
Hur jag bör uppträda under min graviditet.
Vad jag inte bör göra under min graviditet.
Att det är min graviditet och mitt och D:s barn verkar de flesta ha glömt!
Kommentarer om att min mage är stor.
Min mage är liten.
Hur länge jag kommer att vara föräldrarledig.
Hur länge jag borde vara hemma med barnet.
Hur jag ska bo för att barnet ska må bra.
Vilka kläder barnet ska ha.
Hur mycket barnet bör vara med sin mamma.
Hur mycket barnet bör vara med sin pappa.
Hur jag bör uppträda under min graviditet.
Vad jag inte bör göra under min graviditet.
Att det är min graviditet och mitt och D:s barn verkar de flesta ha glömt!
lördag 5 september 2009
Tur till IKEA
Vad gör man inte en regnig lördag?
Jo tjatar på sin älskade att få åka en tur till IKEA. Bara få gå och titta, känna och lukta lite på alla söta babysaker.
Så får jag höra det. D ger mig en "komplimang".
-"Du är fin du, det ser ut som du har en blandning mellan en ölmage och en bebismage".
Hmm... En sak är säker, IKEA får den bästa att praktisera fullkomlig ärlighet.
tisdag 1 september 2009
Yesterday all my troubles seem so far away
Mina hormoner rusar i kroppen. Ena dagen är jag superman medan jag dagen efter är en grinande PMS-kärring. (För övrigt, se min liknelse. SuperMAN = Bra. PMS-KÄRRING = Dåligt. Manligt och kvinnligt? FY!)
Från att sitta på en tron vid en rosenbeströd väg med folk hyllandes vid kanterna ena dagen till att leva i helvetets skäreld med onda varelser med horn vid min sida dagen därpå.
Hur kan jag med att inte bara vara överlycklig? Herregud jag har ju världens finaste bebis i magen! En liten liten person som jag tom känner röra på sig med regelbundenhet nu. Kanske är det min själviskhet som lyser igenom?!
Det är mig det är synd om! Efter att ha tränat igår var jag jätteglad. Ett underbart pass! Men glädjen varade bara tills kvällen då jag fick mer och mer ont i ryggslut och backen. Känslan har jag haft förut och nu misstänker jag starkt att det är foglossning. Hela natten låg jag och gnydde. Som jag inte tyckte att jag var begränsad förrut.
D har det inte lätt. Jag förväntar mig det omöjliga. Inte bara guld och gröna skogar utan blir också besviken varje gång han inte också kan läsa mina tankar. Varför är han inte släkt med Joe Labero?
Idag tröttnade jag på min fåfänga förhoppning om att någon ska tillgodose mina överflödiga behov och köpte en stor bukett blommor till mig själv. Nu står den på bordet och liljorna sprider en fantastisk doft i rummet.
För många år sedan sa en klasskompis till mig att hon var säker på att jag var manodepressiv. Hon skulle se mig idag... Det är jag och vädret det. Varannan dag!
Från att sitta på en tron vid en rosenbeströd väg med folk hyllandes vid kanterna ena dagen till att leva i helvetets skäreld med onda varelser med horn vid min sida dagen därpå.
Hur kan jag med att inte bara vara överlycklig? Herregud jag har ju världens finaste bebis i magen! En liten liten person som jag tom känner röra på sig med regelbundenhet nu. Kanske är det min själviskhet som lyser igenom?!
Det är mig det är synd om! Efter att ha tränat igår var jag jätteglad. Ett underbart pass! Men glädjen varade bara tills kvällen då jag fick mer och mer ont i ryggslut och backen. Känslan har jag haft förut och nu misstänker jag starkt att det är foglossning. Hela natten låg jag och gnydde. Som jag inte tyckte att jag var begränsad förrut.
D har det inte lätt. Jag förväntar mig det omöjliga. Inte bara guld och gröna skogar utan blir också besviken varje gång han inte också kan läsa mina tankar. Varför är han inte släkt med Joe Labero?
Idag tröttnade jag på min fåfänga förhoppning om att någon ska tillgodose mina överflödiga behov och köpte en stor bukett blommor till mig själv. Nu står den på bordet och liljorna sprider en fantastisk doft i rummet.
För många år sedan sa en klasskompis till mig att hon var säker på att jag var manodepressiv. Hon skulle se mig idag... Det är jag och vädret det. Varannan dag!
fredag 28 augusti 2009
Halvtid
Då var första halvlek avklarad. I början av matchen märktes tydligt att spelarna Mariadona och Davidinio var orutinerade. Planen var en helt ny mark för de båda spelarna och efter ett par chockade minuter med osäkra passningar fann de så småningom en stil som verkade konstruktiv. Vid något tillfälle var det nära utvisning för en av spelarna men sedan blev det även en del stilpoäng. Halvleken var oerhört händelserik med lir på hög nivå med en hög insats. Laget hade stort stöd i sin publik som hejade då det behövdes.
Under 2:a halvlek kan vi se fram emot nya händelser för de orutinerade spelarna med en höjdpunkt i slutet av perioden.
Under 2:a halvlek kan vi se fram emot nya händelser för de orutinerade spelarna med en höjdpunkt i slutet av perioden.
tisdag 18 augusti 2009
Have mercy, mercy on me!
Ja sent ska då syndaren vakna...
Att en gravid kvinna i sina bästa (läs värsta) år skulle gå och bli erbjuden fast heltidsjobb precis då magen har börjat puta ut över linningen kunde väl ingen tro.
Drömmen är snart nära. Barn, fast jobb, katt och nästan Volvo. Skämt åtsido. Det är skrämmande. Fast jobb är läskigt. Att bara stelna till och bli ett med inventarierna av bekvämlighet är allt annat än en utopi för mig.
Men en gravid kvinna har inte så mycket att välja mellan. Det gäller och tacka och boka och slita vidare. För inte att de behövt, nä inte alls, erbjuda mig något. Att visa på dörren hade varit möjligt. I am flattered! Of course my dear ones!
Att en gravid kvinna i sina bästa (läs värsta) år skulle gå och bli erbjuden fast heltidsjobb precis då magen har börjat puta ut över linningen kunde väl ingen tro.
Drömmen är snart nära. Barn, fast jobb, katt och nästan Volvo. Skämt åtsido. Det är skrämmande. Fast jobb är läskigt. Att bara stelna till och bli ett med inventarierna av bekvämlighet är allt annat än en utopi för mig.
Men en gravid kvinna har inte så mycket att välja mellan. Det gäller och tacka och boka och slita vidare. För inte att de behövt, nä inte alls, erbjuda mig något. Att visa på dörren hade varit möjligt. I am flattered! Of course my dear ones!
torsdag 13 augusti 2009
Bär på livets frö eller pestsmittad
Som gravid har jag redan märkt att personer runt omkring mig beter sig annorlunda.
Vissa är söta, tänker extra mycket på mig, erbjuder mig att sitta, frågar om hur jag mår och säger till mig att inte stressa. Lite som man är en kändis kan jag tänka mig. Man är lite extra speciell sådär... (Dock har ju ingen frågat om min autograf än men ni förstår likheten...)
Sedan finns det de som tror att jag har blivit pestsmittad. De frågar inte om jag vill med på afterwork, de underviker att ge mig uppgifter som de av någon anledning inte längre tror jag klarar av, jag är helt enkelt ingen att räkna med längre.
Sedan finns det den sista kategorin. Det är de som inte vet vad de ska säga. Kommer ämnet upp byter det snabbt inriktning. Måste de svara på något så mumlar de något ohörbart och försvinner.
Likheten mellan de tre kategorierna är att alla ser mig på ett annorlunda sätt. Ibland tycker jag att det är underbart. Jag ÄR ju annorlunda. Jag är något jag aldrig varit för och efter det här kommer inget att bli sig likt. Ibland kan jag bli ledsen, jag vill vara den jag alltid varit.
Fast det finns så många underbara människor runt omkring mig kan jag känna mig så ensam. Konstigt, nu är första gången i mitt liv som jag inte är ensam. Med mig är min ständiga följeslagare i magen.
Vissa är söta, tänker extra mycket på mig, erbjuder mig att sitta, frågar om hur jag mår och säger till mig att inte stressa. Lite som man är en kändis kan jag tänka mig. Man är lite extra speciell sådär... (Dock har ju ingen frågat om min autograf än men ni förstår likheten...)
Sedan finns det de som tror att jag har blivit pestsmittad. De frågar inte om jag vill med på afterwork, de underviker att ge mig uppgifter som de av någon anledning inte längre tror jag klarar av, jag är helt enkelt ingen att räkna med längre.
Sedan finns det den sista kategorin. Det är de som inte vet vad de ska säga. Kommer ämnet upp byter det snabbt inriktning. Måste de svara på något så mumlar de något ohörbart och försvinner.
Likheten mellan de tre kategorierna är att alla ser mig på ett annorlunda sätt. Ibland tycker jag att det är underbart. Jag ÄR ju annorlunda. Jag är något jag aldrig varit för och efter det här kommer inget att bli sig likt. Ibland kan jag bli ledsen, jag vill vara den jag alltid varit.
Fast det finns så många underbara människor runt omkring mig kan jag känna mig så ensam. Konstigt, nu är första gången i mitt liv som jag inte är ensam. Med mig är min ständiga följeslagare i magen.
tisdag 11 augusti 2009
Det underbara miraklet
I min mage. Det finns visst någon där. Någon som har ett hjärta som slår, små fingrar och fötter. Vår bebis! Underbart. Är dock tillbaka i vecka 18 (17 +5) igen.
Dagen D
Vare sig jag vill oroa mig eller inte har tusen tankar fyllt mitt huvud i natt. Den lugna skönhetssömnen har varit långt borta.
Idag, om exakt 2 timmar är det dags för ultraljud och organ scanning. Jag känner mig hisspig och vet inte var denna dag kommer att sluta.
Djupa andetag och frukost nu.
Idag, om exakt 2 timmar är det dags för ultraljud och organ scanning. Jag känner mig hisspig och vet inte var denna dag kommer att sluta.
Djupa andetag och frukost nu.
söndag 2 augusti 2009
Inte längre odödlig
Ja då har nästan en till helg passerat i rekordfart. Varit en sådan helg där både jag och D varit småsjuka och sega. Ett tag var jag övertygad om att jag drabbats av svininfluensan! Well well.. nu var det nog inte så utan mer en vanlig förkylning. Alcogel handdesinfektion har dock blivit mitt stadiga sällskap.
Ett tag i mitt liv fanns det inte mycket som skrämde mig. Det jag oroade mig mest för var väl att inte ha något snyggt att ha på mig till festen. Nu är det annorlunda.
Det nya jag är tvillingsyster till Lille Skutt. Lilla Skutta, det är jag det. Jag och magen. Lilla skutta är osäker och vågar aldrig längre utmana ödet. Det började för cirka 4 månader sedan och har successivt ökat i grad. Lilla Skutta är nu rädd för att flyga, rädd för att köra bil för snabbt, rädd för att ramla och rädd för det mesta.
Hon är inte rädd för att det ska gå illa för henne själv utan just för det lilla krypet i magens skull. För krypet skulle hon kunna offra allt.
Så om bara 2 dagar bär det av till Italien med mamsingen. Nervöst för allt är bara förnamnet. Lilla Skutta har iallafall köpt stödstrumpor för att vara på den säkra sidan vid tryckförändringar!
Ett tag i mitt liv fanns det inte mycket som skrämde mig. Det jag oroade mig mest för var väl att inte ha något snyggt att ha på mig till festen. Nu är det annorlunda.
Det nya jag är tvillingsyster till Lille Skutt. Lilla Skutta, det är jag det. Jag och magen. Lilla skutta är osäker och vågar aldrig längre utmana ödet. Det började för cirka 4 månader sedan och har successivt ökat i grad. Lilla Skutta är nu rädd för att flyga, rädd för att köra bil för snabbt, rädd för att ramla och rädd för det mesta.
Hon är inte rädd för att det ska gå illa för henne själv utan just för det lilla krypet i magens skull. För krypet skulle hon kunna offra allt.
Så om bara 2 dagar bär det av till Italien med mamsingen. Nervöst för allt är bara förnamnet. Lilla Skutta har iallafall köpt stödstrumpor för att vara på den säkra sidan vid tryckförändringar!
onsdag 29 juli 2009
Ömtålig som en fjäril
Äntligen har jag fått svar på vad min tatuering vid ryggslutet betyder. Tatueringen som föreställer en fjäril och som jag tidigare har tyckt sakna betydelse.
Fjärilen påminner mig nu om hur otroligt ömtålig man är som gravid. Allt kan i princip vara farligt. Är man inte aktsam så kan vingarna skadas och som mamma måste man ägna resten av sitt liv till ånger och bikt.
Som gravid är det nästa lättare att räkna upp saker man får göra än de man inte får/bör/ska göra. Men jag gör ett litet försök. Man ska INTE:
-Dricka alkohol
-Röka
-Bada bubbelpool
-Lyfta tungt
-Måla om
-Färga håret
-Måla naglarna
-Träna så man blir för varm
-Hoppa
-Sträcka sig
-Springa
-Cykla
-Sitta kallt
-Ligga på mage
-Göra sit-ups
-Stressa
-Tänka negativa tankar
-Slarva med maten
-Äta mögelost/ej dagsfärsk mat
-Resa sent i graviditeten
-Basta länge
-Etc etc
Alltså skör som en fjäril. Fjärilen ska också påminna mig om vad som finns inne i mig. En larv som ska bli något vackert och underbart. Den bilden får mig att orka trots alla förbud och rekommendationer!
Fjärilen påminner mig nu om hur otroligt ömtålig man är som gravid. Allt kan i princip vara farligt. Är man inte aktsam så kan vingarna skadas och som mamma måste man ägna resten av sitt liv till ånger och bikt.
Som gravid är det nästa lättare att räkna upp saker man får göra än de man inte får/bör/ska göra. Men jag gör ett litet försök. Man ska INTE:
-Dricka alkohol
-Röka
-Bada bubbelpool
-Lyfta tungt
-Måla om
-Färga håret
-Måla naglarna
-Träna så man blir för varm
-Hoppa
-Sträcka sig
-Springa
-Cykla
-Sitta kallt
-Ligga på mage
-Göra sit-ups
-Stressa
-Tänka negativa tankar
-Slarva med maten
-Äta mögelost/ej dagsfärsk mat
-Resa sent i graviditeten
-Basta länge
-Etc etc
Alltså skör som en fjäril. Fjärilen ska också påminna mig om vad som finns inne i mig. En larv som ska bli något vackert och underbart. Den bilden får mig att orka trots alla förbud och rekommendationer!
måndag 27 juli 2009
The payback day
Har tagit en paus i målandet av vårt arbetsrum/gästrum/kanske framtida babyrum.
Jag har googlat "starka kvinnor". Får cirka 25000 träffar. Googlar jag istället "starka män" får jag drygt en tredjedel så många träffar. Finns det inte lika många starka män som kvinnor?
Eller är det kanske så att mäns naturliga tillstånd är starkt medan kvinnans styrka måste framhävas?
Jag är inne på mitt favorittema igen. Ojämställdheten mellan könen och orättvisorna.
Kvinnan, urmoder, mamman, älskarinnan, hustrun, karriärkvinnan, dottern.
Hon förväntas att ha tusen roller som nästan uteslutande går ut på att tillfredsställa någon annans behov.
För bara ett par år sedan såg jag ingen ojämlikhet. Berode kanske på att jag inte blivit visad på det eller kanske att erkänna ojämlikhet skulle få mig att verka svag?
Genom min start i arbetslivet och nu som gravid kvinna har jag fått skillnaderna trycka i ansiktet.
Jag som gravid förväntas att sköta mig exemplariskt Aldrig röka, dricka, utsätta mig för tunga lyft, akta mig för att ramla, äta ordentligt, röra på mig iallafall mer än mellan soffan och tv:n plus då 10 000 blodsockerkontroller och insulinjusteringar. Detta FÖRVÄNTAS. Jag har ju trots allt fått en gåva i magen. Pappan däremot (D är fantastisk, vill bara klargöra det från första stund) har knappt alls några förväntningar på sig från omgivningen. (Ok, väldigt höga förväntningar på sig från mig...) Men skulle en blivande pappa göra alla de där extra sakerna är han en förebild, lite av en hjälte!
Ju mer jag tänker på det där, ju fler situationer kan jag hitta som är liknande. Kvinnan förväntas att sköta hem och karriär, vara omhändertagande och stark, sexig och en mjölkmaskin. Görs allt detta är det inget anmärkningsvärt. Det är ju vad en kvinna ska göra.
Därför undrar jag, när är det get payedback time för alla kvinnor?
Jag har googlat "starka kvinnor". Får cirka 25000 träffar. Googlar jag istället "starka män" får jag drygt en tredjedel så många träffar. Finns det inte lika många starka män som kvinnor?
Eller är det kanske så att mäns naturliga tillstånd är starkt medan kvinnans styrka måste framhävas?
Jag är inne på mitt favorittema igen. Ojämställdheten mellan könen och orättvisorna.
Kvinnan, urmoder, mamman, älskarinnan, hustrun, karriärkvinnan, dottern.
Hon förväntas att ha tusen roller som nästan uteslutande går ut på att tillfredsställa någon annans behov.
För bara ett par år sedan såg jag ingen ojämlikhet. Berode kanske på att jag inte blivit visad på det eller kanske att erkänna ojämlikhet skulle få mig att verka svag?
Genom min start i arbetslivet och nu som gravid kvinna har jag fått skillnaderna trycka i ansiktet.
Jag som gravid förväntas att sköta mig exemplariskt Aldrig röka, dricka, utsätta mig för tunga lyft, akta mig för att ramla, äta ordentligt, röra på mig iallafall mer än mellan soffan och tv:n plus då 10 000 blodsockerkontroller och insulinjusteringar. Detta FÖRVÄNTAS. Jag har ju trots allt fått en gåva i magen. Pappan däremot (D är fantastisk, vill bara klargöra det från första stund) har knappt alls några förväntningar på sig från omgivningen. (Ok, väldigt höga förväntningar på sig från mig...) Men skulle en blivande pappa göra alla de där extra sakerna är han en förebild, lite av en hjälte!
Ju mer jag tänker på det där, ju fler situationer kan jag hitta som är liknande. Kvinnan förväntas att sköta hem och karriär, vara omhändertagande och stark, sexig och en mjölkmaskin. Görs allt detta är det inget anmärkningsvärt. Det är ju vad en kvinna ska göra.
Därför undrar jag, när är det get payedback time för alla kvinnor?
söndag 26 juli 2009
Kryddan i livet
Tiden går snabbt. Vecka 17 redan. Vad mycket bebis jag har i tankarna. Är nog ganska tråkig att umgås med för de som inte har samma extrema intresse...
Spökveckor det här tror jag. Magen har inte blivit något större på flera veckor. Fortfarande en stor degklump. Inga sparkar heller. Men som de visa säger "allt har sin tid".
Funderar på hur man ska ta en kommentar om att man är basen i någons liv? Visst, basen är något fint. Något nödvändigt. En trygghet. Ett måste. Men det är ju kryddan som är det spännande. Den heta, överraskande kryddan. Den som ger en guldkant på vardagen. Hur blir man en krydda?
Spökveckor det här tror jag. Magen har inte blivit något större på flera veckor. Fortfarande en stor degklump. Inga sparkar heller. Men som de visa säger "allt har sin tid".
Funderar på hur man ska ta en kommentar om att man är basen i någons liv? Visst, basen är något fint. Något nödvändigt. En trygghet. Ett måste. Men det är ju kryddan som är det spännande. Den heta, överraskande kryddan. Den som ger en guldkant på vardagen. Hur blir man en krydda?
lördag 25 juli 2009
Var det planerat?
En fråga som både jag och D har fått då vi avslöjat nyheten. Det är också en fråga som jag har reagerat väldigt starkt på. D har nog fått höra mina analyser av frågan till leda.
Vad svarar man på en sån fråga? Vad vill personen som frågar egentligen veta?
Om vi för ett år sedan bestämde att i maj 2009 ska jag bli gravid?
Att vi regelbundet har idkat älskog utan skydd under en längre tid?
Eller att vi gjorde en chansning en gång?
Skulle personen vilja höra att det inte alls var planerat utan ett stort misstag?
Och när är det egentligen planerat och oplanerat?
Är oplanerat lika med ett misstag?
Jag tycker inte att det är konstigt om människor som är insatta i mitt och D:s liv frågar. Men människor som inte vet något om oss. Vad vill de egentligen veta?
Är de rädda att gratulera om undret i magen inte var planerat och därmed önskat? Har man valt att berätta att man väntar man har man ju någonstans tagit ett beslut om att bebben är önskad oavsett?! Är det av ren nyfikenhet för deras statistiska ihopsamlade?
Om vår bebbe var planerad? Jag kan bara svara att den helt klart är otroligt önskad!
Vad svarar man på en sån fråga? Vad vill personen som frågar egentligen veta?
Om vi för ett år sedan bestämde att i maj 2009 ska jag bli gravid?
Att vi regelbundet har idkat älskog utan skydd under en längre tid?
Eller att vi gjorde en chansning en gång?
Skulle personen vilja höra att det inte alls var planerat utan ett stort misstag?
Och när är det egentligen planerat och oplanerat?
Är oplanerat lika med ett misstag?
Jag tycker inte att det är konstigt om människor som är insatta i mitt och D:s liv frågar. Men människor som inte vet något om oss. Vad vill de egentligen veta?
Är de rädda att gratulera om undret i magen inte var planerat och därmed önskat? Har man valt att berätta att man väntar man har man ju någonstans tagit ett beslut om att bebben är önskad oavsett?! Är det av ren nyfikenhet för deras statistiska ihopsamlade?
Om vår bebbe var planerad? Jag kan bara svara att den helt klart är otroligt önskad!
söndag 19 juli 2009
Nästan en vecka har gått sedan senast. En vecka fylld med semesteraktiviteter.
Bebben har känts ganska långt borta denna vecka. Rent fysiskt då. Tror dock att jag och D har pratat om vad vi behöver köpa för saker mer än någonsin.
Tror att jag har blivit lite beroende av kontrollerna. I början trodde jag att jag skulle lugna ner mig bara jag fått se ett hjärta på ultraljudet. Sedan trodde jag att efter vecka 12 då skulle jag kunna slappna av. Efter det blev jag orolig för att jag inte sett något tecken från bebben alls efter vecka 8 och ville höra hjärtat. Och nu tycker jag att det var längesen jag hörde hjärtat och väntar på det. Men främst väntar jag på rutin ultraljudet och organscanning som är i vecka 19. Som det är nu tror jag att först därefter kan jag slappna av och glädjas. Glädjas åt ett förhoppningsvis friskt liv där inne. Har läst så många skräckhistorier att jag för tillfället inte kan tänka på annat.
Jag gillar inte att vara nere på stan längre. Trivs bäst under täcket hemma. Jag känner mig så otroligt ful. Tjock men inte så att jag ser gravid ut, utan bara tjock. Jag ser små söta tjejer tipa förbi medan jag flåsandes lunkar fram som en morsa från landet som helt slutat bry sig om hur hon ser ut. Dessa hittills 15 veckorna har varit de mest oaktiva i hela mitt liv tror jag. Början på mitt förfall till en mullemamma. Jag vill mer vara en hipp botaniska trädgården mamma på pläd!
Bebben har känts ganska långt borta denna vecka. Rent fysiskt då. Tror dock att jag och D har pratat om vad vi behöver köpa för saker mer än någonsin.
Tror att jag har blivit lite beroende av kontrollerna. I början trodde jag att jag skulle lugna ner mig bara jag fått se ett hjärta på ultraljudet. Sedan trodde jag att efter vecka 12 då skulle jag kunna slappna av. Efter det blev jag orolig för att jag inte sett något tecken från bebben alls efter vecka 8 och ville höra hjärtat. Och nu tycker jag att det var längesen jag hörde hjärtat och väntar på det. Men främst väntar jag på rutin ultraljudet och organscanning som är i vecka 19. Som det är nu tror jag att först därefter kan jag slappna av och glädjas. Glädjas åt ett förhoppningsvis friskt liv där inne. Har läst så många skräckhistorier att jag för tillfället inte kan tänka på annat.
Jag gillar inte att vara nere på stan längre. Trivs bäst under täcket hemma. Jag känner mig så otroligt ful. Tjock men inte så att jag ser gravid ut, utan bara tjock. Jag ser små söta tjejer tipa förbi medan jag flåsandes lunkar fram som en morsa från landet som helt slutat bry sig om hur hon ser ut. Dessa hittills 15 veckorna har varit de mest oaktiva i hela mitt liv tror jag. Början på mitt förfall till en mullemamma. Jag vill mer vara en hipp botaniska trädgården mamma på pläd!
måndag 13 juli 2009
The D word
D I A B E T E S. Ett ord fyllt av en mängd känslor, tankar och förmaningar som jag helst undviker att tänka på. Sedan 2001 har vi levt sida vid sida. Accepterade tror jag att jag gjorde redan på sjukhuset då jag låg inlagd. Jag förstod att acceptera var det enda jag kunde göra för att få komma från sjukhuset och återgå till mitt normala liv.
Vissa gånger faller jag i fällan av självömkan och tankar om livets orättvisor. Men jag vet att det inte ger något. Jag vet att det enda jag kan göra är att bita ihop och göra det bästa av situationen. Nu hänger även bebbens liv på tilliten att jag gör det bästa möjliga.
Jag ställer mig ibland frågan om jag förnekar den kroniska sjukdom som jag har?
Både ja och nej blir svaret. Nej eftersom jag ständigt vet att jag måste göra det bästa av situationen. Mina tester och justeringar ger mig kontroll och ett gott samvete. Speciellt nu under graviditeten. Att få leva under visheten om att jag iallafall har gjort mitt bästa! Samtidigt är ju svaret ja. Jag vill inte att diabetesen ska vara ett hinder i mitt liv. Notoriskt vägrar jag därför in i det längsta att säga att jag måste göra något eller inte göra något på grund av min sjukdom. Jag vill inte att människor runt omkring mig ska se mig som en sjukdom.
Jag tror många gånger att jag i ärlighetens namn hellre ramlat ihop på ett möte än att säga att jag måste gå ifrån för att ta en druvsockertablett. Jag kan sitta likblek i goda vänners sällskap, skruva ner pumpen och smygäta druvsocker för att middagen blir sen. Jag kan tillsammans med nära släkt skylla på att jag måste på toaletten då jag egentligen behöver se om nålen i magen som är till pumpen verkligen sitter bra i.
För ingen, förutom D, vill jag erkänna att min sjukdom ger mig begränsningar. Att jag 24 h om dygnet resten av mitt liv måste sköta den. Att jag måste göra det för min egna framtid men nu även för grynet i magen. Är livrädd för att något ska ha hänt eller hända den lilla/lille. Barnamördare ekar i mina öron när sockret skenat iväg eller sjukit i botten.
Jag är rädd, rädd för om jag uttrycker mina behov för människor runt omkring mig så blir begränsningarna verklighet. Verklighet för folk runt omkring mig. Idag är de bara verklighet i mitt egna huvud.
Vissa gånger faller jag i fällan av självömkan och tankar om livets orättvisor. Men jag vet att det inte ger något. Jag vet att det enda jag kan göra är att bita ihop och göra det bästa av situationen. Nu hänger även bebbens liv på tilliten att jag gör det bästa möjliga.
Jag ställer mig ibland frågan om jag förnekar den kroniska sjukdom som jag har?
Både ja och nej blir svaret. Nej eftersom jag ständigt vet att jag måste göra det bästa av situationen. Mina tester och justeringar ger mig kontroll och ett gott samvete. Speciellt nu under graviditeten. Att få leva under visheten om att jag iallafall har gjort mitt bästa! Samtidigt är ju svaret ja. Jag vill inte att diabetesen ska vara ett hinder i mitt liv. Notoriskt vägrar jag därför in i det längsta att säga att jag måste göra något eller inte göra något på grund av min sjukdom. Jag vill inte att människor runt omkring mig ska se mig som en sjukdom.
Jag tror många gånger att jag i ärlighetens namn hellre ramlat ihop på ett möte än att säga att jag måste gå ifrån för att ta en druvsockertablett. Jag kan sitta likblek i goda vänners sällskap, skruva ner pumpen och smygäta druvsocker för att middagen blir sen. Jag kan tillsammans med nära släkt skylla på att jag måste på toaletten då jag egentligen behöver se om nålen i magen som är till pumpen verkligen sitter bra i.
För ingen, förutom D, vill jag erkänna att min sjukdom ger mig begränsningar. Att jag 24 h om dygnet resten av mitt liv måste sköta den. Att jag måste göra det för min egna framtid men nu även för grynet i magen. Är livrädd för att något ska ha hänt eller hända den lilla/lille. Barnamördare ekar i mina öron när sockret skenat iväg eller sjukit i botten.
Jag är rädd, rädd för om jag uttrycker mina behov för människor runt omkring mig så blir begränsningarna verklighet. Verklighet för folk runt omkring mig. Idag är de bara verklighet i mitt egna huvud.
söndag 12 juli 2009
Ung blivande mamma i storstadsjungeln
Är man ung eller gammal när man väljer att försöka bli förälder vid 25 års ålder?
Enligt karriärister och andra storstadswanaabees är man ju definitivt det. Några gånger har jag suttit på någon afterwork med mitt-i-karriären människor. Iallafall är dom det enligt deras egen uppfattning.
Samtalen som gått kring ämnat har låtit som följer:
-"Ja det är väl på landet dom får skaffa unga tidigt, på något sätt måste dom ju förverkliga sig"
-"Ja så sitter dom där med en massa unga och inga pengar, ingen framtid, usch... oj oj..."
-"Ja jag skulle då ALDRIG skaffa barn förens jag har mitt chefsjobb med fet lön, pampig villa och sommarstuga på Marsstrand".
Jag har svalt hårt vid dessa tillfällen. Är av åsikten att när man är mogen är individuellt. Att bryta mot samhällets "måsten" och följa sitt hjärta, vare sig det är att skaffa 20 ungar eller bo i en koja i skogen, är något oerhört starkt. Mycket starkare än ge vika för sina egna drömmar för att följa den enklast. Vägen som alla runt om maler ut är den enda rätta utan den minsta gnutta av eftertänksamhet. Jag vill inte, och tänker inte vara den döda fisken som följer strömmen!
Enligt karriärister och andra storstadswanaabees är man ju definitivt det. Några gånger har jag suttit på någon afterwork med mitt-i-karriären människor. Iallafall är dom det enligt deras egen uppfattning.
Samtalen som gått kring ämnat har låtit som följer:
-"Ja det är väl på landet dom får skaffa unga tidigt, på något sätt måste dom ju förverkliga sig"
-"Ja så sitter dom där med en massa unga och inga pengar, ingen framtid, usch... oj oj..."
-"Ja jag skulle då ALDRIG skaffa barn förens jag har mitt chefsjobb med fet lön, pampig villa och sommarstuga på Marsstrand".
Jag har svalt hårt vid dessa tillfällen. Är av åsikten att när man är mogen är individuellt. Att bryta mot samhällets "måsten" och följa sitt hjärta, vare sig det är att skaffa 20 ungar eller bo i en koja i skogen, är något oerhört starkt. Mycket starkare än ge vika för sina egna drömmar för att följa den enklast. Vägen som alla runt om maler ut är den enda rätta utan den minsta gnutta av eftertänksamhet. Jag vill inte, och tänker inte vara den döda fisken som följer strömmen!
lördag 11 juli 2009
A rainy day blues
Hemkommen från ett par dagars vistelse i den djupa dalsländska skogen. Tillbaka hemma igen med många känslor. Varför känslorna går mer i moll än dur just nu kanske bäst kan förklaras av regnet som öser ner utanför mitt fönster och har så gjort i 4 dagar nu.
Glada toner spelas i mina öron när jag tänker på att jag nästa är helt säker på att jag kände bebben i magen för första gången idag! Det liksom bara sprattla till. Ser så fram emot dessa stunder framöver. Min och bebbens högtidsstunder.
Lilla kusinbarnet var också uppe på landet. Att tänka sig att jag och D ska ha exakt en så gammal bebis om exakt ett år var skumt att tänka på, eller ofattbart är nog ett bättre ord. Jag tittade på D när vi höll den lille och tror att han tänkte precis samma sak som jag.
Ibland kan lite oro komma över mig. Precis som det oväntade regnet som hänger i luften. Orolig för saker jag inte direkt oroat mig över tidigare. Helt plötsligt har det allra viktigaste blivit att bebben ska ha ett bra bo att komma ut till. Då menar jag absolut inte att jag planerar att köpa värsta vrålåken till barnvagn utan mer att slösa har fått en släng av spara. Fast bara en liten släng tyvärr.
Glada toner spelas i mina öron när jag tänker på att jag nästa är helt säker på att jag kände bebben i magen för första gången idag! Det liksom bara sprattla till. Ser så fram emot dessa stunder framöver. Min och bebbens högtidsstunder.
Lilla kusinbarnet var också uppe på landet. Att tänka sig att jag och D ska ha exakt en så gammal bebis om exakt ett år var skumt att tänka på, eller ofattbart är nog ett bättre ord. Jag tittade på D när vi höll den lille och tror att han tänkte precis samma sak som jag.
Ibland kan lite oro komma över mig. Precis som det oväntade regnet som hänger i luften. Orolig för saker jag inte direkt oroat mig över tidigare. Helt plötsligt har det allra viktigaste blivit att bebben ska ha ett bra bo att komma ut till. Då menar jag absolut inte att jag planerar att köpa värsta vrålåken till barnvagn utan mer att slösa har fått en släng av spara. Fast bara en liten släng tyvärr.
tisdag 7 juli 2009
Happy goes lucky
Jag har fått höra små snabba hjärtslag i min mage. Dunk dunk dunk. Ett ljud som fyllde hela min kropp med en obeskrivlig lycka! Det finns alltså liv i min mage. Det var min underbara barnmorska som förstod min oro av avsaknaden av symptom. När jag la mig på sängen och hon smörjde in med gelé var jag spänd som en pinne. Först fick jag höra min puls, sedan pulsen från navelsträngen och tillsist det lilla/lille undrets.
Jag svävar på moln!
Jag svävar på moln!
måndag 6 juli 2009
Det ultimata kvinndomsprovet
Redan nu pratar många runt omkring mig om förlossning. Förlossning associerat till orden "otrolig smärta" "obeskrivligt" och återigen "SMÄRTA"! Jag får tipsen att Epidural är kvinnans bästa vän. Att vara utan den verkar vara ungefär som att ta ut en plåt ur ugnen utan vanten fast gånger flera miljoner i smärta då.
Jag tror att jag är lite knäpp eller så har jag helt enkelt inte fattat grejen. Inte förstått alls hur det är att ligga där och trycka ut ett bowlingklot. Och hur skulle jag kunna förstå eller veta det när jag aldrig varit med om det tidigare? Hur ska man veta i förväg vilken smärtlindring eller inte man vill under själv förlossningen?
Jag antar att jag grymt kommer att få ta tillbaka det här när jag väl ligger där och skriker men... Jag känner inte mig det minsta orolig över smärtan. Så länge smärtan är "normal". Jag oroar mig för 1000 andra saker men aldrig för att det ska göra ont.
Min totala "icke-oro" för smärta gör mig därför rädd. Vad har jag missat? Har jag ens ett hum vad det är jag har gett mig in på? Alltså oroar jag mig också för förlossningen, precis som alla andra blivande mödrar. Per definition är jag alltså normal =)
Jag tror att jag är lite knäpp eller så har jag helt enkelt inte fattat grejen. Inte förstått alls hur det är att ligga där och trycka ut ett bowlingklot. Och hur skulle jag kunna förstå eller veta det när jag aldrig varit med om det tidigare? Hur ska man veta i förväg vilken smärtlindring eller inte man vill under själv förlossningen?
Jag antar att jag grymt kommer att få ta tillbaka det här när jag väl ligger där och skriker men... Jag känner inte mig det minsta orolig över smärtan. Så länge smärtan är "normal". Jag oroar mig för 1000 andra saker men aldrig för att det ska göra ont.
Min totala "icke-oro" för smärta gör mig därför rädd. Vad har jag missat? Har jag ens ett hum vad det är jag har gett mig in på? Alltså oroar jag mig också för förlossningen, precis som alla andra blivande mödrar. Per definition är jag alltså normal =)
torsdag 2 juli 2009
Mamma, Pappa, Barn
När man som par får reda på att man inte längre ska vara endast pojk- och flickvän utan även pappa och mamma ställs saker på sin spets. Frågar man aldrig har behövt tänka på tidigare är man nu tvungen att diskutera.
Vad är det EGENTLIGEN som man vill att ett barn ska få av sina föräldrar för att gå igenom livet på ett positivt sätt? Vad bör man tillåta och var bör man sätta gränser?
Innan bebben växer i magen känns frågorna för avlägsna och med största sannolikhet kommer man väl inte veta svaret förän lill*n är vuxen. Om ens då.
Att veta att den man älskat i flera år redan nu ska bli pappa till den som finns i min mage är omtumlande. Hur kommer vårt förhållande förändras? Är drömmen om ett gult sekelskiftshus med en uppvuxen trädgård där barnen springer och leker medan jag med ett blommit förkläde serverar maten på väg att bli sann?
Förmodligen inte, drömmar brukar inte riktigt bli som man trott om det väl händer och att jaga en dröm är nog lönlöst. Men nog är den en dröm som håller på att bli sann!
Familj, smaka på det ordet, vad betyder det? Är en familj lycklig? Kan man vara mamma, pappa, barn utan att vara en familj?
Inte vet jag! Jag vet bara att det är frågor jag aldrig ställt mig tidigare.
Vad är det EGENTLIGEN som man vill att ett barn ska få av sina föräldrar för att gå igenom livet på ett positivt sätt? Vad bör man tillåta och var bör man sätta gränser?
Innan bebben växer i magen känns frågorna för avlägsna och med största sannolikhet kommer man väl inte veta svaret förän lill*n är vuxen. Om ens då.
Att veta att den man älskat i flera år redan nu ska bli pappa till den som finns i min mage är omtumlande. Hur kommer vårt förhållande förändras? Är drömmen om ett gult sekelskiftshus med en uppvuxen trädgård där barnen springer och leker medan jag med ett blommit förkläde serverar maten på väg att bli sann?
Förmodligen inte, drömmar brukar inte riktigt bli som man trott om det väl händer och att jaga en dröm är nog lönlöst. Men nog är den en dröm som håller på att bli sann!
Familj, smaka på det ordet, vad betyder det? Är en familj lycklig? Kan man vara mamma, pappa, barn utan att vara en familj?
Inte vet jag! Jag vet bara att det är frågor jag aldrig ställt mig tidigare.
onsdag 1 juli 2009
1000 vuxenpoäng på en dag
Så fort stickan visade två blå streck var jag tvungen att bli vuxen på ögonblicket. Jag ska ju bli mamma och det innebär ju såklart ett stort ansvar. Men det är inte det jag talar om, utan det som krävs innan bebben är här.
Nu ska jag ju inte överdriva och påstå att jag varit någon partyprinsessa de senaste åren innan jag blev gravid men det man inte kan få vill man ju ha som ni vet! Den blivande mammans liv begränsas till stillsamma fikaträffar och lugna promenader. Hejdå till ett glas vitt i sommarvärmen eller en spännande resa framåt höstkanten. Här ska boas, leva nyttigt, ta hand om sig själv och ta hand om livet i magen. Inget utrymme för strapatser!
Jag som en sporadisk kämpe för kvinnors rättvisa ryser inom mig. Hur ska något kunna bli jämställt om biologin ställt till med denna lilla fördelning? Undret som sätter mig i denna situation känns alldeles för avlägset just nu för att se. Begränsningarna för stora.
Klart jag är övertygad om att det är värt detta 1000 gånger om men medan tiden går sitter jag hemma och känner mig som en gammal nucka!
Nu ska jag ju inte överdriva och påstå att jag varit någon partyprinsessa de senaste åren innan jag blev gravid men det man inte kan få vill man ju ha som ni vet! Den blivande mammans liv begränsas till stillsamma fikaträffar och lugna promenader. Hejdå till ett glas vitt i sommarvärmen eller en spännande resa framåt höstkanten. Här ska boas, leva nyttigt, ta hand om sig själv och ta hand om livet i magen. Inget utrymme för strapatser!
Jag som en sporadisk kämpe för kvinnors rättvisa ryser inom mig. Hur ska något kunna bli jämställt om biologin ställt till med denna lilla fördelning? Undret som sätter mig i denna situation känns alldeles för avlägset just nu för att se. Begränsningarna för stora.
Klart jag är övertygad om att det är värt detta 1000 gånger om men medan tiden går sitter jag hemma och känner mig som en gammal nucka!
måndag 29 juni 2009
För mycket jäst i degen
vecka 12 (12 +3)
Till min stora förskräckelse upptäckte jag för ett par veckor sedan att jag inte kommer i ett enda par av mina jeans, och knappt några andra byxor heller för den delen.
Min mage har likt en lussekattsdeg svällt till en stor dallrande massa. Och till på köpet precis när baddräktssäsongen är i antågande. På jobbet har jag smugit omkring i stora tröjor eller kanske en kjol lite sådär halvt uppknäppt. Då tänker jag tyvärr inte uppknäppt på ett sexigt vis utan mer "soffan-är-mitt-nya-hem-och-jag orkar-knappt-röra-mig" vis.
Visst har jag funderat på om det syns men alla runt omkring har varit lika övertygande om att det gör det inte alls. Så förra veckan fick jag frågan av en kollega om jag hade ätit många bullar eller hade en bulle i ugnen. Röd i ansiktet mumlade jag något om att "Jo det stämmer, jag är gravid men det är lååååångt kvar". Efter den episoden tror jag att jag har en lapp fastklistrad i pannan där det står "gravid" på. Mina tidigare småpromenader till kaffemaskinen har marginaliserats till att i värsta beckstil smyga omkring i korriodoren vid så få tillfällen som möjligt för att inte bli upptäckt.
Så... här ovan ser ni hur min stora, knubbiga, uppsvällda mage ser ut... Om man bara tänker på att det ligger en bebbe där inne blir den genast något vackrare. Fast inte kan jag skylla på den stackaren ensam att jag redan gått upp en sisådär 5 kg.
Till min stora förskräckelse upptäckte jag för ett par veckor sedan att jag inte kommer i ett enda par av mina jeans, och knappt några andra byxor heller för den delen.
Min mage har likt en lussekattsdeg svällt till en stor dallrande massa. Och till på köpet precis när baddräktssäsongen är i antågande. På jobbet har jag smugit omkring i stora tröjor eller kanske en kjol lite sådär halvt uppknäppt. Då tänker jag tyvärr inte uppknäppt på ett sexigt vis utan mer "soffan-är-mitt-nya-hem-och-jag orkar-knappt-röra-mig" vis.
Visst har jag funderat på om det syns men alla runt omkring har varit lika övertygande om att det gör det inte alls. Så förra veckan fick jag frågan av en kollega om jag hade ätit många bullar eller hade en bulle i ugnen. Röd i ansiktet mumlade jag något om att "Jo det stämmer, jag är gravid men det är lååååångt kvar". Efter den episoden tror jag att jag har en lapp fastklistrad i pannan där det står "gravid" på. Mina tidigare småpromenader till kaffemaskinen har marginaliserats till att i värsta beckstil smyga omkring i korriodoren vid så få tillfällen som möjligt för att inte bli upptäckt.
Så... här ovan ser ni hur min stora, knubbiga, uppsvällda mage ser ut... Om man bara tänker på att det ligger en bebbe där inne blir den genast något vackrare. Fast inte kan jag skylla på den stackaren ensam att jag redan gått upp en sisådär 5 kg.
Början på något nytt
Här sitter jag och har precis skapat en blogg. Skapat en blogg istället för att jobba som jag borde.
På senaste tiden har det blivit mer och mer på det här viset. Efter den magiska dagen den 11 maj då, hmm, totalt 6 stycken gravtest visade på att det var något mer än geléhallon i magen så har mina tankar inte kunnat sluta snurra kring livet som växer där inne.
Annat som jag tyckt var så viktigt förrut har nu fått krypa in i skuggan. Hela jag kan fyllas av en obeskrivlig glädje men lika snabbt kan jag bli orolig och rädd. Den lille/lilla som så hastigt valde att flytta in i magen, helt otrolig egentligen blommor och bin till all ära, är jag redan villig att göra allt för!
Ibland märker jag att systrarna östrogen och progesteron härjar fritt i min kropp. En kommentar från någon som jag tidigare tyckt var så oskyldig kan göra mig knäckt. Därför är jag så glad att jag har oerhört fina stöd, blivande pappan, vänner och familj. Ni är helt ovärderliga!
Det var en av mina söta vänner, hon som vet precis hur det är att vara gravid, som lockade mig in bloggandets värld. Den här bloggen kommer vara mitt sätt att uttrycka vad som händer i min glasbubbla.
På senaste tiden har det blivit mer och mer på det här viset. Efter den magiska dagen den 11 maj då, hmm, totalt 6 stycken gravtest visade på att det var något mer än geléhallon i magen så har mina tankar inte kunnat sluta snurra kring livet som växer där inne.
Annat som jag tyckt var så viktigt förrut har nu fått krypa in i skuggan. Hela jag kan fyllas av en obeskrivlig glädje men lika snabbt kan jag bli orolig och rädd. Den lille/lilla som så hastigt valde att flytta in i magen, helt otrolig egentligen blommor och bin till all ära, är jag redan villig att göra allt för!
Ibland märker jag att systrarna östrogen och progesteron härjar fritt i min kropp. En kommentar från någon som jag tidigare tyckt var så oskyldig kan göra mig knäckt. Därför är jag så glad att jag har oerhört fina stöd, blivande pappan, vänner och familj. Ni är helt ovärderliga!
Det var en av mina söta vänner, hon som vet precis hur det är att vara gravid, som lockade mig in bloggandets värld. Den här bloggen kommer vara mitt sätt att uttrycka vad som händer i min glasbubbla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)