torsdag 24 december 2009

God Jul!

Granen är klädd. Risgrynsgröt äten. Klappar öppnande.

Vecka 38 idag och 20 dagar till BF! Livet är ändå rätt underbart!

Kram och god jul!

Vecka 38
Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

måndag 21 december 2009

Kanske finns det ett monster under sängen?

Jag är så rädd för nätterna. Rädd för att få ont, rädd för att inte kunna sova och ligga och oroa mig. Rädd för att vara ensam vaken.

Snön ligger vit på taken
Endast Maria är vaken

När kommer Alfons pappa och berättar att spöken och monster, det finns bara i fantasin?

fredag 18 december 2009

Ommöblering pågår

Innan jag blev gravid skulle jag inte drömma om att visa min mage för någon. Men nu är det främst inte min mage utan babys bostad. Och här tror jag att h*n möblerar om lite.

torsdag 17 december 2009

Oj vad läskigt det känns. Jag gick nästan hem för väldigt länge från jobbet idag. Vad konstigt det kändes!

Funderar på vad som jag ska göra nu? Graviditeten blev omedelbart så mycket verkligare. Jag ska inte komma tillbaka, inte på mer än 8 månader iallafall...
Vad ska jag göra då? Jo jag ska föda barn och uppfostra bebis.

Tidigare har jag hållt det på lagom avstånd. Nu förstår jag att allt inte längre är som vanligt. Eller kommer att vara som vanligt heller för den delen.

Väldigt glad och väldigt nervös.

onsdag 16 december 2009

Kontroll

Så var det dags att bege sig till sjukhuset igen för kontroll.
Läkarbesök idag med tillhörande tillväxtul.

Börjar bli lite nervös. Undrar också vad läkaren kommer att säga om att jag mår dåligt och känner mig färdig när sockret åker berg och dalbana. Usch usch, gillar inte att säga sådant. Vill ju ha en guldstjärna efter mina besök. Egentligen inte en sjukskrivning.

Men jag orkar inte mycket mer. Stjärnorna får vänta!

måndag 14 december 2009

Om 1 månad kan bebis vara här!

Igår var det exakt 1 månad till BF! Tiden har gått så otroligt snabbt. Jag fick frågan av en kompis om jag kände att jag var så redo som jag kunde bli. Jag kunde inte svara.

Vi har gått på alla föräldrautbildningstillfällen, förlossningsinformation på sjukhuset, har läst böcker, tränat andning och pratat och diskuterat.

Någonstans på vägen vet jag att jag behöver tid att landa. Att koppla bort andra saker runt omkring mig för att bara vänja mig vid tanken. Jag har lätt för att spinna på i vanliga banor och inte låta en sekund vara "tom". Kräver mod att stanna upp...

Alltid finns det något att göra. Funderar på uttrycket "man gör så gott man kan", men gör man någon gång det? Kan man inte alltid göra saker lite bättre? Jag måste acceptera att jag inte kan vara allt eller göra allt. Och själv tro att jag gör mitt bästa.

Jag vill ha bebis här nu samtidigt tror jag att den kommer när den ska, och innan måste jag verkligen bara då vara lite.

Så nu lovar jag mig, bebis och dig. Denna vecka får absolut bli den sista fylld med måsten.

onsdag 2 december 2009

Sick and Tired

Trött, tröttare, tröttast!

Jag är slut. Orkar inget. Det gör ont. Jag är så gnällig och trött att jag borde få sova till den 12 jan om inte annat för att inte förpesta omgivningen runt mig.

Finns så fina människor nära mig. Jag vet att de förstår, vissa har tom gått igenom precis samma sak. Men ändå så känns det som om ingen kan förstå hur det känns!

Jag orkar inte le mer, är trött på att spela duktig och säga att allt är bra. Jag vet att jag väntar den finaste gåva och att jag säkert svär i kyrkan, målar djävulen på väggen och gör en höna av en fjäder... Men jag är slut!

Ge mig åtminstone julafton nu! Och kanske lite knäck... =)