I wish I was a housewife with flowers in my hair.

Jag skiter i jämställdheten!

För vems skull ska saker vara jämställda? Jag köper såklart lika lön för lika arbete, lika möjligheter till utbildning, att både kvinnor och män ska bli behandlade med respekt men...

Jag drömmer om att vara en hemma fru.

"Kära D jag lovar att baka, sylta, saft och ha ett skinnande hem när du kommer hem från jobbet. Ge mig bara lite fickpengar så jag kan gå och köpa lite mjölk till kaffet."

Får man ens tycka något sådant? Skulle jag hört hur jag själva tänker idag för ett år sedan hade jag buat ut mig själv för längesedan.

Dagens fråga - Är jag här?

Är jag närvarande här och nu? Flyger mina tankar iväg någon annanstans? Oroar jag mig för morgondagen? Planerar nästa steg?

Att vara närvarande när jag är med min lilla är något jag vill ge henne. Det tål att tränas och tragglas på likt multiplikationstabellen!

Känna min egen andning, öppna ögonen och vara här och nu. Precis som hon är!

Var gårdagens mammor starkare än dagens?

Ibland undrar jag om min generation, inklusive mig själv såklart, är svagare och mer gnällig än min mammas generation?

Vi vill inte sköta barn och hem på egen hand. Vi vill dela vaknätter, blöjbyten, städ och dagishämtningar. Vi gnäller att vi inte får nog med hjälp och att vi vill ha mer egentid.

Mammas generation gjorde allt det där. Som en självklarhet.

Vad är skillnaden? Orkar vi mindre idag? Vill vi ha mer? Var våra mammor martyrer som gav upp sina egna liv? Är vi naiva som tror att vi kan få allt vi vill ha men sedan inte orkar?

D brukar gå upp med lillan innan jobbet så jag får sova sisådär 30 min till. Den gamla mannen på hans jobb blev helt chockad.
-Va? Går du upp med lillan på morgon? Är inte mamman ledig?!