Över fem veckor har gått sedan lillan föddes. Dessa fem veckor har inte varit likt något annat i mitt liv.
Att vara mamma är ett tufft jobb, ständig uppassning av det lilla undret utan många minuter åt sig själv.
Samtidigt tycker jag att det är världens bästa jobb.
För varje dag som går lär jag känna henne bättre och bättre och redan fasar jag för den dag då jag inte kommer att kunna vara med henne dygnet runt.
Jag ser ut som jag inte har sovit på flera år. Kanske har jag inte sovit på iallafall fem veckor men konstigt nog känns det knappt.
Hennes start i livet var ju rätt tuff. Jag sörjer fortfarande att jag inte fick vara med henne under hennes första timmar i den här nya världen. Nu har jag henne nära, nära hela tiden. På något sätt vill jag gottgöra.
Att få ett barn har varit mycket mer än vad jag kunnat drömma om!
