Igår var det exakt 1 månad till BF! Tiden har gått så otroligt snabbt. Jag fick frågan av en kompis om jag kände att jag var så redo som jag kunde bli. Jag kunde inte svara.
Vi har gått på alla föräldrautbildningstillfällen, förlossningsinformation på sjukhuset, har läst böcker, tränat andning och pratat och diskuterat.
Någonstans på vägen vet jag att jag behöver tid att landa. Att koppla bort andra saker runt omkring mig för att bara vänja mig vid tanken. Jag har lätt för att spinna på i vanliga banor och inte låta en sekund vara "tom". Kräver mod att stanna upp...
Alltid finns det något att göra. Funderar på uttrycket "man gör så gott man kan", men gör man någon gång det? Kan man inte alltid göra saker lite bättre? Jag måste acceptera att jag inte kan vara allt eller göra allt. Och själv tro att jag gör mitt bästa.
Jag vill ha bebis här nu samtidigt tror jag att den kommer när den ska, och innan måste jag verkligen bara då vara lite.
Så nu lovar jag mig, bebis och dig. Denna vecka får absolut bli den sista fylld med måsten.
Det var en gång en klok människa som sade till mig att det enda man måste det är att välja och att dö. Sen sa en annan lite midre smart människa "Man kan int' välj' när man ska dö". Men du min älskade lilla skatt
SvaraRaderadu måste lära dig att säga nej tack!!!