Ibland undrar jag om min generation, inklusive mig själv såklart, är svagare och mer gnällig än min mammas generation?
Vi vill inte sköta barn och hem på egen hand. Vi vill dela vaknätter, blöjbyten, städ och dagishämtningar. Vi gnäller att vi inte får nog med hjälp och att vi vill ha mer egentid.
Mammas generation gjorde allt det där. Som en självklarhet.
Vad är skillnaden? Orkar vi mindre idag? Vill vi ha mer? Var våra mammor martyrer som gav upp sina egna liv? Är vi naiva som tror att vi kan få allt vi vill ha men sedan inte orkar?
D brukar gå upp med lillan innan jobbet så jag får sova sisådär 30 min till. Den gamla mannen på hans jobb blev helt chockad.
-Va? Går du upp med lillan på morgon? Är inte mamman ledig?!
Åh du svår fråga. Jag kan känna att gårdagens mammor inte att hade möjligheten att ha ett val. Det måste vi värdesätta vi har möjlighet att välja hur vi vill att våra liv skall se ut. Självklart hade gårdagens mammor ett val rent teoretiskt men jag tror inte att så många vågade välja det som gick utanför normen. SÅ länge alla mår bra borde väl den lösningen vara den bästa?
SvaraRaderaVi kanske vill vara jämställda?
SvaraRaderaBra fråga! Jag vet att åtminstone jag är mer lat och bortskämd än min mamma, men det är nog inte hela sanningen. Kanske var det självklart att hemmet och familjen skulle ta större plats i livet då. Nu vill vi hinna och orka göra så mycket mer. Eller också tyckte kvinnorna precis som vi, men det var inget man pratade om för det var så det skulle vara.
SvaraRadera