Så börjar snart veckan som är slutet på min föräldraledighet.
Första dagen att jobba är fasligt nära.
Jag fruktar.
All tid har försvunnit utan att jag varit medveten om det. Tiden har sprungit ifrån mig.
Här står jag, förvirrad, rädd och nervös.
Min älskling har blivit så stor. Nu är det dags för henne att vara hemma med pappa.
För mig är det återigen dags att göra meningslösheter på dagarna. Saker utan egentligt mål eller nytta.
Fy vad jag kommer att sakna!
Slipping through my fingers all the time I try to capture every minute
The feeling in it Slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
Each time I think I'm close to knowing
She keeps on growing Slipping through my fingers all the time
Du är så klok Maria, jag älskar Abbalåten du skrev till på din blogg. Detta kommer att gå bra! Puss
SvaraRaderaÅ, va fint! Precis sådär var det för mig. Och den vackra ABBA-låten, den brukar jag sjunga på :) Lycka till med att börja jobba, det är ju skönt att lillan är med sin pappa iallafall:)
SvaraRaderaHoppas det går riktigt bra för er fina familj!