Det här med jämställdhet är något jag funderar på titt som tätt.
Innan vi fick barn visste jag exakt vad jag tyckte. Allt skulle vara jämställdt. Jag skulle a l d r i g leva så ojämställdt som jag sett vissa göra.
Men så fick vi barn. Perspektiv och prioriteringar förändrades radikalt.
Och så blev vi med hus. De ideal jag trots allt hade kvar blev tvugna att ge vika.
Jag står inne, tar hand om tvätt och barn. Viss mat också (med betoning på viss...). Håller koll på vad saker finns. Överväger starkt att gå ner i arbetstid och kanske ta ett jobb som gör att jag kan vara mer hemma med lillan. Självförverkligande är inte längre högst på önskelistan.
D hugger tag i de tyngre göromålen. Han är ute och grejer. Tar på sig arbetskläder och sliter.
Det ska bli så spännande att se om våra tankar och sysslor förändras när D blir pappaledig.
Hur vill jag leva egentligen? Trots allt är det ju ganska skönt att stå inne och vika tvätt jämfört med att bära tunga grejer ute.
Hur gör man för att inte falla in i de traditionella rollerna? Är det fel att falla i den fällan eller bekvämt?
Jag tycker nog inte att det är något fel att falla i den fällan. Så länge som du inte är den som gör ALLT arbete, och så länge det finns något Teamwork mellan make och maka så ser jag inget fel i det.
SvaraRaderaHa en underbar helg!
Hej! Ja du älskade vännen. Jag håller inte på och pillar med de elektriska sakerna här hemma, jag viker gärna tvätt men städar absolut inte toan, jag köper gärna kläder till Julia och till mig själv oxå för den delen, jag lagar gärna mat, diskar ogärna, kan sätta ihop en hylla, ännu hellre köpa den, jag vill t.ex. inte gå ner i tid på jobbet (jag vill sluta med shhh säg inte det till ngn)....jag tror att så länge man gör det som känns bra så är det bra. Skit i hur det skall va och lev lycklig och gör det som passar dig bäst!
SvaraRaderaPuss Jennie
Very interesting post! Please, see my blog too - Nick's Russian Blog. Thank you!
SvaraRadera