Vi är så jäkla alternativa.

Saker som jag trott varit vanligt har visat sig stå för något liknande extrem alternativitis (eget ord som försöker beskriva ett vidare fenomen av att man är alternativ).

Ja som ta det här med att jag starkt ifrågasätter BVC oinbjudna tjat om att man bör börja med smakportioner vid 4 månaders ålder. Tvärtemot WHO som råder till helamning i 6 månader och sedan delamning i 2 (!) år. Sedan ska ju smakportionerna snabbt ökas till hela portioner enl BVC utan egentlig hänsyn till barnets individuella behov eller mognad. Alla är lika.

Man bör ju också sluta amma ganska snabbt. Absolut inte nattamma efter 6 månader. Det verkar förenat med någon slags livsfara. För vem har jag inte förstått. Delamma under längre tid har det varit knäpptyst om. Är därför glad att amningshjälpen finns. (http://www.amningshjalpen.se)

Man får ju absolut inte sova i samma säng och helst inte i samma rum. Usch och fy! Varför ska min älskling ligga i ett annat rum när hon är så liten och vi trivs så bra?

Jag ifrågasätter rekommendationen till alvedon i tid och otid. Förebyggande och lite när som. Såklart då det verkligen behövs men varför proppa en lite kropp full med en massa ämnen bara därför att?

Vi har grundligt läst på om vaccination. Vaccination är ju ett oerhört känsligt ämne har jag märkt. Man får inte fråga. Personligen tycker jag att det är min skyldighet att veta så mycket som möjligt.

Jag funderar på de samhällsnormer som råder. Vi får barn som efter ca ett år ska vistas mer på dagis/dagmamma etc än hos sina egna föräldrar. Arbete till varje pris ger mig kalla kårar. Finns alternativ?

Kan räkna upp tusen saker till jag tycker är galet men det var inte meningen med detta inlägg. Jag anser inte heller att vårt sätt att se på saker skulle vara det rätta. Jag är bara så otroligt förundrad hur folk kan se oss som så jäkla alternativa.

Förresten, jag gör tom EGEN GRÖT ibland till lilla gumman ;)