Så fort stickan visade två blå streck var jag tvungen att bli vuxen på ögonblicket. Jag ska ju bli mamma och det innebär ju såklart ett stort ansvar. Men det är inte det jag talar om, utan det som krävs innan bebben är här.
Nu ska jag ju inte överdriva och påstå att jag varit någon partyprinsessa de senaste åren innan jag blev gravid men det man inte kan få vill man ju ha som ni vet! Den blivande mammans liv begränsas till stillsamma fikaträffar och lugna promenader. Hejdå till ett glas vitt i sommarvärmen eller en spännande resa framåt höstkanten. Här ska boas, leva nyttigt, ta hand om sig själv och ta hand om livet i magen. Inget utrymme för strapatser!
Jag som en sporadisk kämpe för kvinnors rättvisa ryser inom mig. Hur ska något kunna bli jämställt om biologin ställt till med denna lilla fördelning? Undret som sätter mig i denna situation känns alldeles för avlägset just nu för att se. Begränsningarna för stora.
Klart jag är övertygad om att det är värt detta 1000 gånger om men medan tiden går sitter jag hemma och känner mig som en gammal nucka!
Jag älskar ditt sätt att skriva. Det är så målande. Självklart har du rätt i allt du säger, och att det är svårt att tänka på bebben kan jag mycket väl förstå.
SvaraRaderaDet enda jag kan säga är, håll ut. Om ett år kommer det kännas annorlunda. Du är ju faktiskt inte ensam om att inte ta ett glas vin, ni e ju två nu. DU & BEBBE!!!
Puss