Ung blivande mamma i storstadsjungeln

Är man ung eller gammal när man väljer att försöka bli förälder vid 25 års ålder?
Enligt karriärister och andra storstadswanaabees är man ju definitivt det. Några gånger har jag suttit på någon afterwork med mitt-i-karriären människor. Iallafall är dom det enligt deras egen uppfattning.

Samtalen som gått kring ämnat har låtit som följer:
-"Ja det är väl på landet dom får skaffa unga tidigt, på något sätt måste dom ju förverkliga sig"
-"Ja så sitter dom där med en massa unga och inga pengar, ingen framtid, usch... oj oj..."
-"Ja jag skulle då ALDRIG skaffa barn förens jag har mitt chefsjobb med fet lön, pampig villa och sommarstuga på Marsstrand".

Jag har svalt hårt vid dessa tillfällen. Är av åsikten att när man är mogen är individuellt. Att bryta mot samhällets "måsten" och följa sitt hjärta, vare sig det är att skaffa 20 ungar eller bo i en koja i skogen, är något oerhört starkt. Mycket starkare än ge vika för sina egna drömmar för att följa den enklast. Vägen som alla runt om maler ut är den enda rätta utan den minsta gnutta av eftertänksamhet. Jag vill inte, och tänker inte vara den döda fisken som följer strömmen!