Redan nu pratar många runt omkring mig om förlossning. Förlossning associerat till orden "otrolig smärta" "obeskrivligt" och återigen "SMÄRTA"! Jag får tipsen att Epidural är kvinnans bästa vän. Att vara utan den verkar vara ungefär som att ta ut en plåt ur ugnen utan vanten fast gånger flera miljoner i smärta då.
Jag tror att jag är lite knäpp eller så har jag helt enkelt inte fattat grejen. Inte förstått alls hur det är att ligga där och trycka ut ett bowlingklot. Och hur skulle jag kunna förstå eller veta det när jag aldrig varit med om det tidigare? Hur ska man veta i förväg vilken smärtlindring eller inte man vill under själv förlossningen?
Jag antar att jag grymt kommer att få ta tillbaka det här när jag väl ligger där och skriker men... Jag känner inte mig det minsta orolig över smärtan. Så länge smärtan är "normal". Jag oroar mig för 1000 andra saker men aldrig för att det ska göra ont.
Min totala "icke-oro" för smärta gör mig därför rädd. Vad har jag missat? Har jag ens ett hum vad det är jag har gett mig in på? Alltså oroar jag mig också för förlossningen, precis som alla andra blivande mödrar. Per definition är jag alltså normal =)
Tja, smärta i all ära men ordet jag skulle vilja beskriva förlossning med är snarare UNDERBAR, FANTASTISK och MAKALÖS. Inget alls att vara rädd för...bara ngt att se framemot för det är ju trots allt den som skall ge dig din älskade bebis i famnen
SvaraRaderaPuss