Hemkommen från ett par dagars vistelse i den djupa dalsländska skogen. Tillbaka hemma igen med många känslor. Varför känslorna går mer i moll än dur just nu kanske bäst kan förklaras av regnet som öser ner utanför mitt fönster och har så gjort i 4 dagar nu.
Glada toner spelas i mina öron när jag tänker på att jag nästa är helt säker på att jag kände bebben i magen för första gången idag! Det liksom bara sprattla till. Ser så fram emot dessa stunder framöver. Min och bebbens högtidsstunder.
Lilla kusinbarnet var också uppe på landet. Att tänka sig att jag och D ska ha exakt en så gammal bebis om exakt ett år var skumt att tänka på, eller ofattbart är nog ett bättre ord. Jag tittade på D när vi höll den lille och tror att han tänkte precis samma sak som jag.
Ibland kan lite oro komma över mig. Precis som det oväntade regnet som hänger i luften. Orolig för saker jag inte direkt oroat mig över tidigare. Helt plötsligt har det allra viktigaste blivit att bebben ska ha ett bra bo att komma ut till. Då menar jag absolut inte att jag planerar att köpa värsta vrålåken till barnvagn utan mer att slösa har fått en släng av spara. Fast bara en liten släng tyvärr.
Haha!!! En släng av spara :-)
SvaraRadera