Jag har fått höra små snabba hjärtslag i min mage. Dunk dunk dunk. Ett ljud som fyllde hela min kropp med en obeskrivlig lycka! Det finns alltså liv i min mage. Det var min underbara barnmorska som förstod min oro av avsaknaden av symptom. När jag la mig på sängen och hon smörjde in med gelé var jag spänd som en pinne. Först fick jag höra min puls, sedan pulsen från navelsträngen och tillsist det lilla/lille undrets.
Jag svävar på moln!
Åh visst är det underbart!!! Jag tänker tillbaka på när jag hörde Julias hjärtslag för första gången...det är sann lycka det puss
SvaraRadera