The payback day

Har tagit en paus i målandet av vårt arbetsrum/gästrum/kanske framtida babyrum.

Jag har googlat "starka kvinnor". Får cirka 25000 träffar. Googlar jag istället "starka män" får jag drygt en tredjedel så många träffar. Finns det inte lika många starka män som kvinnor?
Eller är det kanske så att mäns naturliga tillstånd är starkt medan kvinnans styrka måste framhävas?

Jag är inne på mitt favorittema igen. Ojämställdheten mellan könen och orättvisorna.
Kvinnan, urmoder, mamman, älskarinnan, hustrun, karriärkvinnan, dottern.
Hon förväntas att ha tusen roller som nästan uteslutande går ut på att tillfredsställa någon annans behov.

För bara ett par år sedan såg jag ingen ojämlikhet. Berode kanske på att jag inte blivit visad på det eller kanske att erkänna ojämlikhet skulle få mig att verka svag?

Genom min start i arbetslivet och nu som gravid kvinna har jag fått skillnaderna trycka i ansiktet.

Jag som gravid förväntas att sköta mig exemplariskt Aldrig röka, dricka, utsätta mig för tunga lyft, akta mig för att ramla, äta ordentligt, röra på mig iallafall mer än mellan soffan och tv:n plus då 10 000 blodsockerkontroller och insulinjusteringar. Detta FÖRVÄNTAS. Jag har ju trots allt fått en gåva i magen. Pappan däremot (D är fantastisk, vill bara klargöra det från första stund) har knappt alls några förväntningar på sig från omgivningen. (Ok, väldigt höga förväntningar på sig från mig...) Men skulle en blivande pappa göra alla de där extra sakerna är han en förebild, lite av en hjälte!

Ju mer jag tänker på det där, ju fler situationer kan jag hitta som är liknande. Kvinnan förväntas att sköta hem och karriär, vara omhändertagande och stark, sexig och en mjölkmaskin. Görs allt detta är det inget anmärkningsvärt. Det är ju vad en kvinna ska göra.

Därför undrar jag, när är det get payedback time för alla kvinnor?